Svensk Lapphund Kristallens Lihkku informerar om KLICKERTRÄNING

Hundträning - Introduktion Klickerträning Unik fortsättningssignal Målträning - "Target Training" Ljudsignaler och kommandon Ljudvänliga kommandon och signalord Akustisk signalträning Långlineträning Operant träning Målbildsträning Tellington TTouch-beröringar Bra ledarskap Doggie-Zen för hundens självkontroll Valpfostran

KLICKERTRÄNING Klickerträning går ut på att på bråkdelen av en sekund - här och nu - ge hunden en kristallklar signal (ett klick-ljud som kvittens) som talar om för hunden att det som den gör just i detta ögonblick - eller gjort för någon halv sekund sedan - är exakt det önskade beteendet. Bra tajming är A och O i all klickerträning, dvs att klicka i exakt rätt ögonblick. Detta kräver att tränaren tränar sig i konsten att klicka snabbt. Efter "klicket" måste Du alltid och så snart som möjligt ge hunden en liten bit godis, t ex 1/4 Frolic-ring eller dylikt. Signalen är ett speciellt klickljud som skiljer sig markant från alla andra ljud i hundens vardag. Klickljudet skapas av en klicker som är en liten plastlåda (se bilden här bredvid). I mitten finns ett svart plåtbleck. Med tummen trycker Du ned det svarta metallblecket och släpper genast upp det. Då hörs ett "klick". Fördelen med klicket framför beröm som ges med rösten, är att Du kan pricka in så gott som exakt rätt ögonblick, när hunden gjort något Du tycker om. Klicket kan levereras omedelbart och snabbare än ett berömord. Klicket går direkt in i hundens lillhjärna, och behöver aldrig ta den längre vägen via storhjärnan Genom att Du förstärker hundens korrekta beteende direkt, utan något som helst dröjsmål, blir träningen effektivare och hunden lär sig snabbare. Klickern bör användas som vore den ett slags fotoapparat (kamera). Föreställ Dig att Du knäpper "en stillbild" av hundens beteende "här och nu", och liksom "fryser skeendet". Klickern får aldrig någonsin användas för att kalla in hunden. Då förstör Du klickersignalen som bara skall vara en okej-signal och inget annat! Jag rekommenderar följande böcker: Klickerträning för din hund. Morten Egtvedt & Cecilie Koeste. Canis AS 2005. ISBN 82-92189-23-8 Klickergädlje! 110 frågor och svar om klickerträning. Melissa C. Alexander. Canis AS 2006. ISBN 82-92189-29-7

Klick-ljudet en Okej-signal Hunden skall höra ett och endast ett klick i rätt ögonblick. Klicket talar om om för hunden att "det här gjorde Du bra - Du får godis alldeles strax". Huvudregeln i klickerträning är "Click-and-Treat" (i amerikansk litteratur för det mesta angett som C/T som innebär klicka-och-ge godis). Den här träningsmetoden används bl.a. när man tränar delfiner. Man sänder då signalen t ex i det ögonblick då delfinen hoppar genom en ring. Signalen talar om för delfinen att allt stämmer precis. Delfinen simmar sedan fram till bassängkanten och får sin fisk. På det här sättet kan tränaren ge okej-signalen fastän delfinen befinner sig på avstånd. Varför är en ren ljudsignal så effektiv? Jo, därför att; störningsfria ljudsignaler tar sig direkt in i hjärnans amygdala som utgör en del av hjärnans s.k. limbiska system, den primitiva delen av hjärnan. Om någon smyger upp bakom Dig och smäller av ett knallskott, så hoppar du förmodligen högt. Ljudet hinner dock aldrig gå in via storhjärnan, analyseras och tolkas. Din reaktion kommer direkt och går ingen "intellektuell" omväg. Klick = godis = Okej Och när Du prasslar med en godispåse, brukar både hundar och små barn bli på alerten. Det krävs ingen intellektuell analys som talar om att prasslet kan innebära att det är godis på gång. Om barnet eller hunden fått godis varje gång det prasslande ljudet hörts, så kommer signalen att utlösa en s.k. betingad reflex. Det vattnas i munnen. Somväl de flesta vet, visade redan den ryske forskaren Pavlov det här med sina hundexperiment. Pavlov-programmerad hund Hunden blir så att säga "programmerad" att förknippa klicket med något supergott, så att det vattnas i munnen. I vart fall skänker ljudet en känsla av välbefinnande, att allt stämmer, precis som när en idrottsman vid en viss prestation känner med hela kroppen "att där satt den... perfekt!" Hunden behöver inte analysera ljudet med hjälp av storhjärnan. Signalen går direkt in. Det är därför som klickerträning är så effektiv (det goda ljudet). Onda signaler kan förstöra relationen med Din hund Skrämsel (ond signal) går också in direkt i upplevelsedelen av hundens hjärna. Därför kan straff och skrämsel fördärva relationen med Din hund på lång sikt eller i värsta fall för alltid och är ingen bra dressyrmetod. Ett utmärkt exempel är mannen som använde ett el-halsband (halsband som via en fjärrkontroll ger hunden en elektrisk stöt i nacken). Mannen råkade av misstag sända den elektriska smärtsignalen till hundens hals, just som hunden tittade på honom. Sedan dess förlorade han den goda kontakten han hade haft med sin hund - den fina ögonkontakten som en hund bör ha med sin ägare för att träningen skall vara effektiv. Störningsfri signal De här direktsignalerna är alltså mycket kraftfulla. Klickerträning bygger på goda signaler. I all djurdressyr är det viktigt att kvittenssignalen är störningsfri, ren och klar samt att den alltid är exakt likadan i alla lägen att kvittensen ges exakt i samma ögonblick som beteendet sker. Allt det här har också styrkts av andra kända beteendeforskare som Skinner och Thorndyke och andra. Att störningsfria signaler är effektiva har djurtränare vetat sedan urminnes tider, särskilt cirkusfolk. Håll signalen ren En vissling eller ett kommandoord till hunden är ingen ren, unik signal - utan innehåller en del överflödig information som bl.a. avslöjar tränarens stämningsläge (förväntan, glädje, pigghet, besvikelse, ilska, trötthet etc). Kvittensen når inte heller fram till hundens amygdala, utan måste ta vägen via storhjärnan för utsortering av ovidkommande information Detta stjäl onödig reaktionstid. Även om visslingar traditionellt i tusentals år i mänsklighetens historia visat sig mycket effektiva i samband med hundträning, så fungerar ett klickljud, eller en tonsignal från tonsändare (Sound Leash), eller visselpipa - särskilt överljudspipa - mycket bättre, eftersom signalen är unik. Unik signal Ett klickljud från en klicker är garanterat en unik signal som faktiskt är så unik att hunden lätt urskiljer sin egen klicker, även om andra hundägare också använder klicker i närheten. Faktum är att även om Du har 4-5 olika klickers i Din arsenal och använder dem vid olika tillfällen, så "stämmer hunden snabbt av" ljudet redan vid det första klicket och uppfattar detta som hans/hennes egen privata Okej-signal. Klickljudet absolut bara som OKEJ-signal Det kan inte nog betonas, klickern får ALDRIG ANVÄNDAS för inkallning, eller som felsignal (negativ förstärkning), utan enbart som OKEJ-signal. Klick-ljudet låter alltså exakt likadant i alla lägen. Det är en klar och störningsfri signal som för hunden är lätt att uppfatta. Dessutom är den lätt att sända ut, till skillnad från en visselpipa som kanske slammat igen, inte fungerar på grund av vinterkyla, och som Du ju inte kan använda samtidigt som Du pratar med hunden. *** Observera! Med risk för att jag upplevs som tjatig, uprepar jag att Du inte får använda klick-ljudet för inkallning eller något annat, utan endast som en Okej-signal för träningen.*** Men vad gör Du om Du glömt klickern hemma? Eftersom jag fått den frågan till och med av hundtränare som håller hundkurser och som läst lite grand om klickerträning, finns det all anledning att här betona att det händer inget om Du glömt klickern, signalapparat, eller visselpipa hemma. Ljudsignalen skall bara användas när man tränar in nya beteenden eller finslipar gamla beteenden. Klickern skall inte användas för att okeja beteenden som redan är inlärda Om Du t ex gett kommandot SITT och hunden satt sig ned, och detta redan är väl inövat, så skall Du alltså inte klicka och ge godis för denna inövade prestation. Möjligen kan Du ge ett berömmande signalord och säga "BRA!" - möjligen kan Du ge hunden en godisbit. Ideligt upprepande vattnar ur signalvärdet En signal som ges för ofta, förlorar i signalstyrka. En signal som ges sällan, får högt signalvärde. Godis är också en signal Observera att även godis fungerar som ett slags Okej-signal och på sikt och successivt bör tas bort, när hunden korrekt ger ett inövat beteende. Om hunden inte får godis alltför ofta, så lägger den bättre märke till när så sker. Godiset får inte bli något som slentrianmässigt tas för givet från en mänsklig godisautomat. Risken med slentriantmässigt godisgivande är att när godiset upphör att komma, så kan hunden få för sig att arbetsuppgiften är slut, att inget mer begärs av den. Klickljud som signalord Jag har också programmerat Lihkku att uppfatta frasen "tjick-TJICK" som en OKEJ-signal. Jag försöker uttala det likadant, varje gång, i neutralt tonläge. Det är ganska lätt att programmera en hund som redan är inklickad med klicker. Bara mata med godis och säga "tjick-tjick", just när godiset rinner ned för hundens strupe, exakt som Du gjort när Du klickat in hunden med klickern. Lihkku uppfattar i praktiken "tjick-tjick" som mer eller mindre likvärdigt med ett klickljud. Men märk väl, att det signalord som Du skall välja som OKEJ-signal måste vara unikt, och skall alltså inte vara ett ord som används i dagligt tal! Klickerträning för hundutställning Många utställare använder numera klicker för att finslipa hundens förmåga att gå tjusigt, välvisande med vägvinnande rörelser, att ställa upp sig själv korrekt (s.k. self-stacking). En medhjälpare kan exempelvis stå med en klickern i handen och klicka när ekipaget travar i rätt hastighet, så att det ser snyggt ut. Både hunden och uppvisaren (the handler) får därigenom en klar signal som säger att just nu ser det jättesnyggt ut. [forts. spalt 2] Tillbaka till Lihkkus huvudsida

[spalt 2, forts.] Hunden får godis, och även hundföraren får faktiskt en signal som går direkt in i lillhjärnan och som säger till hans, eller hennes kropp, att om jag håller kopplet så här och travar i den här farten, så visar sig min hund snyggt, dvs galopperar inte p.g.a. för hög fart, svänger inte med höfterna p.g.a. för låg fart mm. Fortsättningssignal... Att hunden under träningen stannar upp är helt i sin ordning. Klicket innebär ju inte bara att allt är OKEJ, utan också att jobbet är avslutat. Därför kan det vara samrt att införa en särskild "fortsättningssignal" som ger hunden upplysningen "fortsätt på samma sätt; belöningen kommer när vi avslutat hela momentet". Jag och Lihkku kör med en fortsättningssignal som manar honom att fortsätta att gå med driv framåt. Melissa C. Alexander som skrivit l den utmärkta boken Clickerglädje! påpekar att man konsekvent bör använda klicket som slutmarkör, ty annars blir det onödigt svårt för hunden om kllickljudet skall få ha två betydelser, dvs vara: slutmarkör (end-of-job) okej-signal inklusive begäran om fortsättning av momentet Konsekvens och entydighet är A och O i all hundträning. Just därför tycker jag och många andra att det är bra att ha infört en fortsättningssignal. Själv använder jag ett speciellt hundöronvänligt nonsensord (cha-cha-CHAAA) som för Lihkku betyder " fortsätt exakt så här, så blir det strax belöning när vi travat färdigt". Det fungerar för vårt ekipage. Var och en får väl pröva sig fram. Ingen klicker i utställningsringen! Klickern skall självfallet icke medtagas in i utställningsringen. Många domare känner till klickerträningen som en metod på modet, och en del kanske är negativt inställda till nya påfund. Andra domare kanske tycker att man bara visar upp en programmerad robot. Det är bättre att satsa på hemliga signaler som bara uppvisaren och hunden förstår, och som domaren inte har en aning om. Då kanske domaren tycker att hunden har en "mycket bra mentalitet". Av hänsyn till andra utställare och åskådare, lämna klickern och andra ev. signalapparater utanför utställningsringen! Som tidigare sagts, så behövs inte klickern när beteendet väl är ordentligt inövat. Jag vet också en utställare som som har ett hemligt burklock i fickan och som programmerat hunden att stå stilla och visa sig snyggt när den hör detta ljud etc. Klickern är ett träningsverktyg Det är alltså tillräckligt att föraren under träningen lärt hunden ett visst signalord eller ljud för beteendet, t ex "TRAVA" för att gå snyggt "STÅ FINT" för att ställa upp sig snyggt etc. Klickern behöver bara användas som en händelsemarkör under själva träningsfasen. För mig är det obegripligt att erfarna hundtränare många gånger visar sig så okunniga om klickerträning och uppenbarligen inte förstått hur klickerträning fungerar. En del jag talat med fnyser föraktfullt åt detta "nya påfund". I själva verket lär klickerträning ha använts i England av militära hundtränare redan vid tiden innan första världskriget. Delfinen hör visselpipa, får sedan fisk Och delfintränare använder sig av en speciell visselsignal på samma sätt som hundtränare använder klicker. Just när delfinen hoppar som tjusigast i sin hoppring, ger delfintränaren signalen. Delfinen upplever att allt stämde under hoppet. Där satt den! Sedan simmar delfinen till bassängkanten och får sin belöning i form av god strömming. Signalen används alltså för att Okeja det korrekta hoppet just exakt i det ögonblick som det sker och med löfte om att belöningen kommer något senare vid bassängkanten. Man kan klickerträna hönor och papegojor, - ja, alla däggdjur. Människor ÄR ofta konservativa och vill helt enkelt - eller vågar inte - ta till sig nya metoder, men vad som duger åt delfiner duger åt Lihkku och mig. Glömt klickern hemma? Vad göra? Svar: ingenting. Klickern behöver endast användas vid träningen. När hunden väl lärt sig vad den skall göra, behövs inte längre klickern. Och bör nota bene inte användas, ty om man överanvänder klickern så går det inflation i signalen och den förlorar klicket sin magiska effekt. Men smarta klickertränare har alltid klicker och godis nära till hands för att passa på att fånga beteenden och förstärka dessa. Lära sig mer om klickerträning I förtsta hand rekommenderar jag de två böckerna jag nämnt i inledningen ovan. En utmärkt men mycket tungläst och maffig bok är: Clicker Training for Obedience. Morgan Spector, där metoden beskrivs steg för steg plus mängder av andra tips i samband med hunddressyr, oavsett om man använder klicker eller ej (265 sidor). Den lär ha kommit i svensk översättning nu. För den som läser engelska finns en hel del böcker, t ex Click here for a well-trained dog. Deborah A. Jones Ph.D. som är ganska lättsmält. De här böckerna finns att köpa bl.a. hos www.canis.no, det norska hundförlaget Canis. Seriösa recensenter gör gällande att de här böckerna är ett MåSTE för alla klickertränare! Spector har gjort en av viktigaste sammanfattningarna någonsin som klickerträning. Det är en utmärkt referensbok som man får många goda träningsidéer av. En mängd ganska lättsmält engelskspråkig information om klickerträning, hittar Du gratis på www.clickertraining.com (USA) Varför inte gå till någon av sökmotorerna på Internet, t ex www.google.se Skriv in sökorden"hund klickerträning", så hittar Du också en hel del skrivet på svenska. Själv är bäste dräng I dagens läge ges många kurser i Klickerträning, men jag tycker nog att en normalbegåvad person kan lära sig den här utmärkta träningsmetoden UTAN att gå kurs, bara man läser på noga och följer alla instruktioner och övar in de korrekta beteendena på rätt sätt. Mycket av det jag här berättat om och som står i alla dessa utmärkta böcker om klickerträning hinner inte ens gås igenom under en veckoslutskurs. Fånga ögonblicket Använd bara klickern som ett slags fotoapparat. Du tar en ögonblicksbild av (dvs fånga) ett önskat beteende och ger strax därpå godis. Svårare än så är det icke! Om Du klickat i fel ögonblick så är det inte hela världen. Övning ger färdighet. Det som ger effekt är att Du klickat för önskat beteende hundratals gånger i rätt ögonblick. Det är ju också möjligt återprogrammera hunden, klicka in honom eller henne ytterligare en gång med det smaskigaste godis som den vet. Var hittar jag en klicker? Själva klickapparaten (klickern) kan Du köpa i de flesta välsorterade zoobutiker resp. hundbutiker. Vissa överkänsliga hundar är lite rädda för det hårda ljudet från den vanliga fyrkantiga klickern. Men det säljs också en annan slags klicker med lite mildare ljud. den är lite oval till formen ch har en gul knapp. Den hittar Du i välsorterade zoo-affärer. Exempel på klickerträning Här ett enkelt exempel på klickerträning: Kommendera SITT ! - just som hunden sätter sig och nuddar golvet eller marken med baken, tryck på klickern. (Hundens kvitto på att den gjort rättt). Ge omedelbart hunden en godisbit. Om Du klickat, måste Du ge godis. Du får aldrig lura hunden! Klickerträna bort olater med goda alternativ Med klickerns hjälp kan man förstärka goda alternativ. Jag lyckades till sist få Lihkku att sluta hoppa upp på människor med leriga tassar. Varje gång vi träffade en välvilligt inställd och leende människa, så sade jag genast STÅÅÅÅÅÅ! och höll handen beredd ovanför manken för att hindra hunden att hoppa upp. Märk väl, bara hindrat, inte tryckt ned hunden med våld! I exakt det ögonblick när hunden haft fyra tassar på marken har jag klickat och gett godis. Fyra tassar i marken är smaskens, tänker hunden, och hund som STÅR kan inte hoppa upp på någon. Effektivare är givetvis att kommendera SITT, men inte så lämpligt för en utställningshund, eftersom ofrivillig sättning inför domaren kan leda till att grinig domare underkänner hunden (sådant har faktiskt hänt!). Undvik "sitta fot" för utställningshund Vad gäller utställningshund finns det - som sagt var - en viss risk med att köra för mycket med "sitta fot" à la Brukshundsklubbens dressyrkurser. [forts. spalt 3]

[spalt 3, forts.] Du kan råka ut för att hunden sätter sig automatiskt när Du stannar inför domaren. En hund som är osäker på en instruktion tenderar att sätta sig ned och avvakta, och det gäller särskilt en hund som hårdtränats att sitta fint som ett slags neutralläge, innan hundens dominante tränare "lagt in nästa växel" och sprutat ut en ny order. - Sitter jag ned, så slipper jag trubbel, tänker hunden. Tro mig när jag säger att ytterst få utställningsdomare accepterar att hunden sätter sig ned i samband med exminationen. I olyckliga fall kan detta leda till att hunden missar det åtråvärda certifikatet. DET HAR FAKTISKT HÄNT! Just därför bör Du vara försiktig med kommandot SITT, och att helst aldrig ge en utställningshund godis när den sitter. Det är mitt goda råd och så säger även USA-experten Morgan Spector som tävlat i både lydnad och exteriör. Först måste hunden klicker-programmeras Observera! För att klickern skall kunna användas som okej-signal vid träning, måste Du först ha "klickat in hunden", dvs "programmerat" hunden att reagera på klickljudet. "Klicka in hunden" gör man genom att ideligen klicka och ge hunden pyttesmå bitar av det godaste supergodis som tänkas kan. Detta gör man lämpligen uppåt 20-30 gånger, och helst också i olika miljöer, så att inte hunden förknippar klicket med att det bara fungerar i köket, och inte i rummet etc. Som vid all annan hundträning är det variation som gäller. Notera väl, att klickljudet aldrig någonsin får användas för att kalla in hunden eller be om uppmärksamhet. Då förstörs betingningen - klickljudets magi. Click-and-Treat (C/T) dvs klick-och-godis är grundregeln för all klickerträning. När ett beteende fungerar bra "tonar man bort klickern", dvs man tar successivt bort klickljudet, genom att klicka allt mer sällan, och bara använda beröm med rösten eller teckenspråk, för att slutligen ta bort klicket helt och bara använda beröm, smek och kel, belöna med skojig lek eller hur man nu gör i sin träning. Särskild felsignal Varning! Erfarna hundtränare säger att klickern bara bör ses som ett kraftfullt komplement till olika träningsmetoder. Följande pedagogiska exempel ges av den kände amerikanske hundtränaren Adam G. Katz: - tänk Dig, att Du skall lära sig köra bil och bara får höra ett klick varje gång Du gör rätt, men att du aldrig får någon information när Du gör fel. Då skulle det ta mycket lång tid att lära sig köra bil. Många tränare är medvetna om detta och har därför introducerat en neutral felsignal som talar om för hunden när den inte gör rätt. NEJ är förbud, ej felsignal Observera! Förbudsordet NEJ skall inte användas för att tala om att hunden gjort ett misstag i träningen, utan bara användas för FÖRBUD! Det räcker att man till hunden säger fel men ett helt neutralt tonfall. Själv säger jag det internationella ah-Ah! som man säger när någon gjort fel. Blanda inte in bestraffningar Gamla hederliga dressyrmetoder som bygger på bestraffning genom obehag skall man i och för sig inte förakta, så länge det inte handlar om att misshandla hunden. Till och med hunddjuren själva korrigerar varandra med ganska tuffa tag. Klickern är alltså ingen makalös, magisk manick som kan lösa alla dressyrproblem. Men klickerexperterna säger att om Du blandar in gamla hårda dressyrmetoder, så blir hunden bara förvirrad och klickerträningen fördärvas. Med klickerträning på korrekt sätt, behövs inga bestraffningar. Dessutom skall inte bestraffningar förekomma, eftersom klickerträning bygger på att uppmuntra hunden att pröva sig fram och visa olika beteenden. En hund som blir bestraffad tappar självförtroendet och vågar inte testa sig fram. Klickerträning bygger på det som inom inlärningspsykologin kallas "trial-and-error", dvs att pröva sig fram och lära av sina misstag. Först klicker - sedan target training Med klickerträning kommer Du vidare in på "Target Training" som som innebär att lära hunden att följa en speciell pekpinne, Ditt finger, något annat mål som hunden förknippar med godis och positiva känslor. "Transfer" kallas i inlärningspsykologin, den process där djuret i stället för att följa en pekpinne, betingats att följa Ditt finger etc. Med klicker blir shaping möjlig Shaping ("schejping", formning) innebär att fånga upp små antydningar till ett önskat slutgiltigt beteende, dvs att beklicka minsta ansats som är i rätt riktning mot det slutgiltiga beteendet, men också att kedja ihop flera beteenden till en sekvens, t ex låta hunden gå och öppna kylskåpet och hämta fram en öl och bära till husse där han sitter i sin fåtölj framför teven etc; lära sig att släcka lyset, hämta tevens fjärrkontroll etc etc. Det är så man tränar skådespelande hundar. Ett exempel på "shaping": du går mot hunden. Hunden backar med en tass. Du klickar omedelbart när tassen flyttats bakåt. Det dröjer flera minuter, men så flyttar hunden en tass till bakåt och Du klickar omedelbart. Till slut har Du format beteendet att backa. Du sätter då ett signalord på beteendet, t ex "BACKA". Du har format kommandot för att få hunden att backa. Klicker alls inget nytt påfund Vi som använder klicker träffar ibland på hundägare som fnysande säger att klickerträning är bara "nytt påfund". En del har prövat och tycker "att det inte fungerar särskilt bra". De kanske helt enkelt inte klickertränat på rätt sätt. De talar definitivt mot bättre vetande. Klickerträning är inte något nytt påfund. Metoden har med framgång använts av delfintränare. Klickerträningens principer har använts av djurtränare sedan urminnes tider. Att t ex knäppa med fingrarna är ungefär likvärdigt som ett klickljud. De som tränar filmhundar och filmkatter etc använder ofta klicker. Klickljudet ger en klar signal snabbare och mycket bättre än mänskliga ord. Kan man byta signalord? Ja. När Du en gång för alla har ett beteende under vad man kallar stimuluskontroll, dvs att det fungerar perfekt, kan Du ge beteendet ett nytt signalord (omprogrammera hunden), så här: Ge en ny signal (nytt signalord handtecken eller annan signal) - ge den gamla signalen - hunden gör beteendet - Klicka-och-ge-godis. Repetera många gånger. Testa: Ge ny signal - vänta några sekunder - ge gammal signal. När hunden svarar på den nya signalen, så ser Du att omprogrammeringen fungerat. * * * Hur ofta klicka ett beteende? När Du tränar ett nytt beteende, skall detta beklickas kontinuerligt, dvs du klickar och ger godis varje gång. Som tidigare sagts försvagas en signal om den sänds för ofta. Hunden kan bli lite lat, och kanske lägger av om han inte får klick-och-godis. Klick bara ibland När ett beteende är väl intränat brukar man därför införa något som amerikanska tränare kallar för "2fers and 3fers", dvs hunden skall göra något 2 ggr eller 3 ggr innan det beklickas. När hunden vant sig vid detta som kallas partiell förstärkning , kan man övergå till variabel förstärkning och t ex bara klicka efter det att hunden gjort beteendet, låt säga 5 eller 7 ggr, och det skall då ske slumpmässigt. Hunden vet inte när han kommer att få förstärkning. Möjligen att Du vet. eller förstärk 2-3 gånger på raken emellan åt för att hålla hundens intresse vid liv. Blir hunden konfunderad, så återgå helt enkelt till det gamla vanliga att klicka och ge godis varje gång. Eller överraska hunden med en rejäl "jack-pot" rätt vad det är. Men med det menar jag inte att ge honom en hel näve godisbitar, utan att hellre "seriemata" hunden, dvs t ex ge honom en pytteliten godisbit (1/4 Frolic-ring eller varför inte en 1/8) och successivt mata hunden om och om igen i den takt han tuggar i sig godisbitarna. En hund upplever inte totalmängden godis som intressant, och upplever inte heller någon stor skillnad om godisbiten är stor eller liten. Det är själva upplevelsen att få en godisbit som gäller, och blir hunden seriematad med 6-8 godisbitar på raken, så upplever han det som en stor vinst i det stora Lotto-spelet. En amerikansk klickerexpert ger tipset att passa på och gömma godis lite här och var när hunden inte kan se det (helst inte är hemma i bostaden). När hunden är hemma, ber Du den att göra vissa saker som den redan behärskar väl, t x LIGG. Och när hunden lagt sig snabbt, så klickar Du och rusar snabbt Du till närmsta gömställe och plockar i hundens åsyn fram det allra godaste godis. Hunden vet aldrig vad du vill, och vet aldrig vad den kan få för belöning. Intresset hålls på topp. Klickerträningens huvudfilosofi Positivt inlärda kommandon blir för hunden "varsågod-och-gör-signaler" i stället för "du-måste-signaler".