Att träna en hund att inte skälla.

Lapphundar är som alla spetsar mycket skälliga Vi har lyckats få Lihkku att inte skälla inomhus. Inte ens om telefonen ringer, eller när någon ringer på dörren. Utomhus får Lihkku inte skälla sent på kvällen, om natten, och inte heller mycket tidigt på morgonen. Han får inte skälla alldeles utanför fönstret till någons bostad. Hundsuggestion Ända sedan han var valp har vi kört med hundsuggestion, och sagt Cirkusdirektören Bronetts välkända, och långa fras "får vi be om största möjliga Tysssssssstnad!" och samtidigt sticka en godisbit i käften på hunden, när han tystnat. De flesta hundboksförfattare är ense om att det är meningslöst att vråla Tysssst! Håll käften! åt en hundvalp som REDAN BÖRJAT SKÄLLA. Hunden uppfattar det faktiskt bara som att husse resp. matte hjälper till att skälla. Nej, det är när hunden skällt jättemycket och sedan äntligen slutat som den får belöning. Gärna godis i käften redan innan den dragit igång sitt skällande, och och be om "största möjliga tystnad!" - Men en sådan hundsuggestion måste uttalas mycket intensivt och suggestivt, med stor inlevelse, där talhastigheten saktar av. Talet blir långsammare och lång-sam-mare och släpigare och slä-pi-ga-re. Röstläget sänks gradvis till en visk-ning. Lapphundar är tyvärr mycket skälliga. Men alla hundar behöver få "prata högt" för att trivas. Låter Du hunden göra det, så samarbetar den bättre när Du vill ha den tyst i andra sammanhang. Skäll gärna men inte i tid och otid Självklart skall vi människor inte behöva tolerera okontrollerat störande hundskall, men många kan berätta hur bra det varit när hunden varnat sin ägare just genom att skälla, för att t ex tala om att lillen trillat ned i brunnen ute på gården och håller på att drunkna; att huset står i ljusan låga och att husse borde vakna och ta sig ut ur huset etc. etc. Problemet är att våra hundar inte kan avgöra om inkräktaren är en vän, inbrottstjuv eller våldtäktsman. Om vi får slut på allt skällande och får en dödstyst hund, så kanske han belönar oss med att sitta tyst och stilla medan en inbrottstjuv vandrar ut med hemmets alla dyrbarheter. Ett stort problem är neurotiska stadsbor som inte tål lite hundskall. Vi är inte så övertygade om att man skall få hunden dödstyst. Däremot få kontroll över skällandet för att tillfredsställa intoleranta hundhatare. Tydliga regler Totalförbjudet att källa under tak (inomhus, i buss och i T-bana...). Ej tillåtet att skälla efter mörkrets inbrott; ej skälla utanför boningshus. Undvika att skälla när husse eller matte stannat för att språka en stund med en annan människa. Tillåtet att skälla utomhus på dagtid för att uttrycka glädje, för att anropa hundkompisar i parken etc. Tillåtet att skälla för att meddela något viktigt. Vi har faktiskt lyckats få god kontroll över skällandet med mjuk metod och genom att ge den ovan beskrivna hundsuggestionen ända från valpstadiet. Det gäller alltså att tysta hunden omedelbart vid första skallet, helst just redan innan första skallet kommit. Vår träningsfilosofi har i övrigt varit att - som en avledande manöver - ryta ett bestämt NEJ (det starka förbudsordet), och just NÄR hunden tystnat säga TYST för att förknippa detta signalord med TYSTNAD. Ofta när Lihkku skäller, så bekräftar husse att budskapet är uppfattat. Husse säger bara: tack tack, jag tror att jag förstått. Det räcker nu. Alla dess ord kanske inte är begripliga för hunden, men husse har ändå visat att budskapet är uppfattat. Redan om vi ser att en situation riskerar att utlösa skällande, så kör vi med Bronett-suggestionen "får vi be om allra största möj-liga tysst-nad". Alltså i FÖRVÄG. När Lihku var valp, så lyfte vi helt enkelt upp honom, och höll honom i famnen tills han slutat skälla. Lättare skrämsel-metod Husse fyllde en tändsticksask med skruvar och muttrar och klistrade på tjock, röd signaltejp, sådan där som man har för att markera trappsteg etc. Viftade med den så att det skramlade och bad hunden vara tyst. Sedermera räckte det med att hålla upp denna tändsticksask för att understryka att situationen kräver tystnad - som ett undantag - trots att vi är utomhus och det är mitt på dagen. Förvisso svårt för hunden att begripa att det är okej att skälla på dagtid, men tyvärr inte i alla lägen. Det finns de som tillämpar regeln att ständigt tysta ned hunden, även utomhus på dagtid. Det kan fungera, men hunden måste få avreagera sig och "släppa ut ångan?" Då låter han bli att skälla i övrigt. Normala hundar skäller... Husse får ibland höra förståsigpåare (andra hundägare) som säger "har Du inte lärt hunden att låta bli att skälla?". - Jo, det har jag, säger jag, men inte att vara tyst som en mumie dygnet runt. Katter jamar. Hundar skäller, och förstår man inte det, skall man nog inte hålla hund. Det som irriterat oss en hel del, är hundägare som håller för öronen demonstrativt och visar hur störda de blir av lite hundskall.

Sådana människor förstår sig inte husse på, och inte Lihkku heller. Neurotiska människor bör inte skaffa sig hund. Hundar tycker inte om neurotiska människor. Hundar mår bäst av att umgås med lugna och stabila människor. Att skrämma hunden kan vara skadligt Vad gäller den rasslande tändsticksasken, så har någon sagt att det kan vara skadligt att skrämma en hund genom att utsätta den för rassel. Lihkku har genomgått MH-testet (Mentalbeskrivning Hund) hos Brukshundsklubben. Han blev icke det minsta skrämd av momentet "rasslande kedja", så nog tror vi att hans psyke klarar av några ynka a en hund ynka skramlande skruvar i en tändsticksask. Vi är mest imponerade över att Lihkku tytt detta ynka rassel som ett skarpt påpekande. Varför skäller hunden? Problemet med skällande hund är alltid att diagnostisera VARFÖR hunden skäller. Står vi och pratar med en annan hundägare för länge, så beror det på att vi kanske stått för länge och lurat hunden på den sköna promenaden. Kanske dags att lyssna lite på vad hunden har att säga, och respektera även hans åsikt och gå vidare. Men självklart inte göra det så att hunden tror att han kan skälla sig till fortsatt promenad. Kanske hunden blivit stressad av något? Var lyhörd och försök läsa av Din hund och respektera även hans behov, så kommer han att respektera ledarens. Vi anser inte att man skall bestraffa stress, utan i stället försöka undvika situationer som stressar hunden. Vi blir trötta på andra hundägare och särskilt på certifierade hundtränare, hundpsykologer m fl som utan någon som helst kännedom om hur vår hund varit, och hur väluppfostrad han blivit skall torgföra tusen sinom tusen åsikter om hur vi skall fostra vår hund till att icke skälla. Vi har bara ett enda svar för sådan person: vad har Du för reell erfarenhet av Svensk Lapphund, en för sitt skällande ganska känd ras? Dressyr tar sin tid... När Lihkku var valp mötte vi också hundhatare som inte förstod att hunden inte alls var levererade från uppfödaren i färdiguppfostrat skick, helt tystlåten, utan att en hundägare måste jobba hårt för att få pli på hunden sin. Det finns också många hundägare som uppenbarligen också glömt hur det var att fostra sin hund från valpstadiet, eller förståsigpåare som tagit över en färdigutbildad omplaceringshund, och i dylika fall haft turen att få ett exemplar som är tyst som en mumie. Därmed tror de sig vara experter på hur man får en hund att låta bli att skälla! Bättre är att jobba på att hålla skällandet på en vettig nivå. I övrigt brukar vi säga tll folk som anser sig veta bäst. Jaså Du, Du säger det. Ja, det kanske vi skall pröva. Tack för rådet. Metoder för att få slut på okontrollerat skällande Här nämner vi en del idéer som vi fått från olika håll: Låt hunden skälla av glädje på platser där det inte gör något. Låt hunden skälla ett visst antal skall, och tysta den sedan. Om Du arbetar med klickerträning, klicka exakt just när hunden tystnat och ge godis. Vem dresserar vem? Var försiktig, så att Du inte låter hunden dressera Digi stället för att det är DU som tränar hunden. Som påpekats ovan, många hundar försöker dressera sina ägare genom att skälla gällt och genomträngande. Om Du lyder hunden och t ex öppnar dörren snabbare för att släppa ut den, så belönar hunden Dig genom att den i sin nåd slutar skälla. Ett annat problem är att om Du bannar hunden när den skäller, så har den fått uppmärksamhet, dvs att Du liksom belönat skällandet genom att agera mot hunden, även om Du varit otrevlig. Du har likväl uppmärksammat hundens existens! Lär av hundarna hur man gör. Om en hund ogillar ett visst beteende hos en annan hund, så brukar de demonstrativt vända baken till och nonchalera den andra hunden. så gjorde ofta den gamle Dobbermann-hannen som bor i vårt hus. När han tyckte att Lille Lihkku väsnades för mycket, fnös han och vände baken till för att visa sitt stora ogillande. Pröva alltså s.k. utsläckning av beteendet (extinktion), vänd ryggen åt hunden och stå passiv tills den slutat skälla. Tyvärr har detta inte fungerat så bra med vår Lihkku. När det gäller envisa lapphundar, tror jag att man nog kan stå stilla och vara tråkig i flera timmar, innan det får effekt. Tag ev. ifrån hunden någon kär leksak och nonchalera honom. Vi har prövat att låta honom leka med sin älskade tennisboll, och när han börjat skälla, sagt ett skarpt NEJ! Gömt bollen och sedan sagt TYST! Efter en stund tas bollen fram igen. Om han börjar skälla, så göms bollen igen. Så där kan man hålla på. Man måste helt enkelt vara envisare än hunden. Okunniga grannar När vi äntligen hade fått Lihkku dödstyst även när han var lämnad ensam då vi gick och handlade mat, så började han gny och gnälla och ropa på sin flock i separationsångest.

Två av våra grannar saboterade för oss genom att i missriktad välvilja, oförstånd och okunnighet ömka hunden via brevlådan. Sedan fick vi stora problem med att Lihkku grät och gnydde när vi lämnade ensam och var ute och handlade. Gudskelov har vi ett fritt yrke och kan turas om att passa hunden. Sådant här skällande bottnar så gott som alltid i separationsångest, och en del hundpsykologer har följande förslag: Gå ut och ställ Dig utanför dörren och avvakta. Om hunden börjar yla, gny, krafsa febrilt på dörren, gå snabbt in igen och säg hårt och kraftfullt NEJ! Och om hunden då lägger av, ge blixtsnabbt beröm med ljus röst. FIIIN HUND! Gå ut igen och vänta. Om hunden börjar skälla, gå in igen och ryt NEJ! Så småningom kan man utsträcka tiden man är borta. Andra hundpsykologer säger, att då har ju hunden kallat in Dig igen och dresserat Dig? Läs hundböcker. Pröva Dig fram till vad som fungerar på just Din hund! Aktivera hunden Viktigt är att man ger hunden leksaker, gärna sådana som man kan gömma godis i, så att hunden får arbeta med ett projekt att försöka få fram godiset. Vi lyckades få hunden att vara tyst, men med sitt ömkande programmerade grannarna vår hund att börja skälla igen. Vi fick sedan programmera om hunden att bli tyst igen. Och problemet var att han inte rörde leksaker eller grisöra eller någonting när vi gått ut. Huvudregeln är i alla lägen ÖMKA ALDRIG HUNDEN. Då förstärker Du bara rädslor och oro. Är Du verkligen bergsäker på att hunden aldrig skäller hemma? Husse träffade en erfaren brukshundtränare som bl.a. tävlar i lydnadsklasser med sin hund. - Du borde lära Din hund att inte skälla, sa hon. - Min hund skäller aldrig när den är lämnad ensam hemma, fortsatte hon. - Hur vet du det, sade jag. - Den skäller inte när jag går, och inte när jag kommer hem, och jag har frågat grannarna, sade hon. Jag svarade vår Lihkku skällde inte när vi gick och inte när vi kom hem, och våra grannar sade att han inte hörts skälla. Vår närmaste granne - en 90-årig dam som hör dåligt - bedyrade att hon aldrig hört Lihkku skälla. Men vår röststyrda inspelning avslöjade att han visst skällde, och till och med ylade liteF. Vår inspelning går alltså igång när det hörs ljud, och stoppar vid tystnad. När vi kommit hem kan vi kontrollera om det varit tyst eller ej. Apparaten hör allt, men det gör inte grannarna. Under vår intensiva träning att ställa till rätta det som grannarna fördärvat, kunde vi fortlöpande följa framgångarna: Till en början skälldes det 25% av tiden, sedan 20%, sedan 15% och så småningom gick skällandet ned till NOLL. Endast den som använder röststyrd inspelning vet till 100% om hunden verkligen inte skäller när den är ensam hemma. Övriga bör ej yttra sig i frågan. Den som inte har laboratoriemässig kontroll på skällandet VET INTE ETT DYFT OM HUR DET VERKLIGEN FÖRHÅLLER SIG! Och att det är så lätt att vara Besserwisser och förklara för andra hur man skall göra, utan att ha en aning om hundens miljö, och vad som utlöser vissa problem etc. Du som bor i villa, kanske inte behöver bry Dig om att hunden skäller ensam hemma. Det finns inga grannar som störs. Men en vacker dag kanske Duskall bo på hotell med hunden, och måste lämna den ensam en stund för att gå ned i matsalen. Det är då det gäller att verkligen ha en tyst hund! Vattenchock som metod En lapphundsägande dam som bor i en annan stadsdel och som vi brukar träffa ute på stan, fick rådet att hälla vatten på sin hund. Inte spruta vatten, utan hälla ungefär 1/3 liter, dvs en liten PET-flaska snabbt, oförmodat och rakt över hundens huvud. Helst skall den inte hinna uppfatta att det var husse eller matte som gjorde't. Men efter duschen skall man säga lite nonchalant. Ojdå, vad var det som hände? Sedan kan man klappa och smeka hunden, dock utan att ömka den. En känd hundexpert och bokskribent har varnat och sagt att vattenmetoden inte är bra. Åsikten är att Du kan förlora Din goda relation med hunden. Ett fåtal hundkompisar En del hundägare har inställningen att helt isolera sin hund från andra hundar, men det är nog inte heller bra. De flesta hundexperter ger rådet att låta valpen leka med ett litet urval nära kompisar och bli social. Att inte hälsa på varenda "gulli-gullande" pensionär eller litet skolbarn på gatan, utan inskränka hälsandet till nära grannnar och vänner och bekanta. Lihkku hade tur i sällskapslivet. En snäll, numera bortgången, 14-årig Golden Retriever som varit som en gammal klassmorfar för honom. Den gamle ljudkänslige Dobbermann-hannen som var som en gammal sträng skolmagister och som gav Lihkku en avhyvling om han inte skötte sig. En sprallig och lekfull Rottweiler-hanne som tyvärr flyttat från vårt hus En 2-årig Golden Hanne som heter Titus och som han lyckas träffa då och då. En liten Rottistjej som är ungefär lika gammal och som heter Gaia. Ett mångfacetterat pedagogiskt urval av kvarterets hundar som Lihkku i och för sig hittat själv. Lihkku har ett mycket fint signalspråk och kan ta andra hundar på rätt sätt utan att vara vare sig undergiven eller stöddig.

Tillbaka till Lihkkus huvudsida