Lapphundens mångtusenåriga historiaLapphundarna kom med samerna när de som vårt ursprungligaste jägarfolk vandrade upp från Mellaneuropa efter istiden och följde det vilt som flyttade norröver i takt med att landisen smälte.Lapphund torde ha funnits i över 7000 år, förmodligen rentav i 9000 år. Arkeologer har bl.a. gjort fynd av hundskelett med lapphundens alla karaktäristiska drag som styrker detta antagande. Det påstås att samerna till en början använde Lapphunden för jakt på björn och annat vilt. När samerna övergick från jakt till renskötsel (1600-talet till 1800-talet beroende på geografiskt område), renodlade de Lapphunden till att fungera som renvallare.
Färg - företrädesvis svartDet påstås att samerna avlade fram en kolsvart hund, med lite brunskiftande päls och att syftet var att få en hund som avtecknar sig väl bland renarna som en svart fläck mot snötäckt mark, särskilt under vintern.Vissa lapphundskännare säger dock att detta är en myt samt att lapphundar bl.a. i gamla stamböcker beskrivs med allsköns färger, ja, t.o.m. gul. Hur som helst, så är vit fläck på bringan och/eller vitt på tassarna godkänt i dagens gällande rasstandard.
Vallhunden som blivit familjehundRasen är numera framavlad med egenskaper som gör den mycket lämpad som familjehund. Trots att den är långhårig är pälsen lättskött och fräsch. Lite kamning då och då är allt som behövs. Lapphunden är barnkär, pigg, pålitlig, tålig, intelligent, mångsidig och lättlärd med god arbetsförmåga på många områden.Den har ett väl utvecklat luktsinne och är mycket duktig på föremålsletning och spårning, förutsatt att ägaren uppmuntrar denna medfödda förmåga.
Envis vallare med stark flockänslaEftersom den har nedärvda vallningsegenskaper håller den sig helst nära sin flock och flockledare. Nedärvd är också förmågan att klara arbetsuppgifter på egen hand, vilket emellertid gör att den är oehört envis och egensinnig.Många lapphundar är också mycket tuffare och mera svårfostrade än vad som ibland görs gällande. De kräver därför en mycket konsekvent uppfostran. |
En mångsidig hundLapphunden är en "allt-i-allo-hund" som använts som vakthund, vallhund, jakthund på bl. a. ren, björn, skogsfågel, ekorre.I dagens sporter finns det svenska lapphundar som tävlar i lydnad, spår, sök, viltspår, agility, flyball, räddningssök, bevakning etc.
En alternativ jakthund?I dagens vargtider, då många tvekar att släppa sina jakthundar, anses lapphunden vara ett bra alternativ för s.k. korta sök, eftersom den avsöker närområdet kring föraren - den håller sig ju helst nära sin flock. Detta ger vargen större möjlighet att snabbare få veta om att människor är faggorna och att den då avstår från att angripa hunden.Trivs bäst lös och ledigLapphunden trivs bäst om den slipper gå i koppel. Den behöver både mental och fysisk träning, eftersom den är född till att arbeta hårt. Men det är bara fördomar att lapphunden inte skulle trivas i stadsmiljö. Den är måttligt förtjust att bada, och därmed slipper man ha en hund som ideligen rusar ned i vattendrag och riskerar att bli sjuk av giftalger m.m.
Relativt ovanlig rasI snitt föds det ca 100 Svenska lapphundar per år. En viss nedgång under det senaste decenniet kan skönjas.Sannolikt finns n ca 1200 Svenska lapphundar i hela Sverige (svåbedömt eftersom ju dödslar icke registreras i Svenska Kennelklubben). Enligt rasstandarden är Svensk Lapphund en medelstor hund med rektangulär kropp; en typisk spetshund med en mankhöjd kring 48 cm för hanar och 43 cm för tikar. När metoderna inom rennäringen ändrades höll rasen på att dö ut. Någon gång kring år 1920 samlade entusiastiska kynofiler (hundälskare) in återstoden av vad som var kvar av rasen. Det är dessa hundar som ligger till grund för dagens population av Svensk Lapphund.
En kramgo björnunge?De flesta hundälskare blir stormförtjusta när de ser en Svensk Lapphund, och tycker att han liknar en liten gullig björnunge. Men bakom den kramgoa ytan döljer sig en mycket tuff och envis liten krabat.Det finns historier om att lapphunden inte dragit sig för kamp med såväl varg som järv, beredd att gå i döden hellre än att ge upp. |
Ofta har motståndaren fått ge upp kampen, ty Lapphunden är snabb som blixten, rusar runt och stressar sin motståndare - rullar snabbt åt sidan likt en Svart Ninja-krigare, eller likt den som är vältränad i Aikido eller annan japansk kampsport.
En hund som kräver aktivitetLapphunden är inte någon gullunge som man kan "parkera" i lägenheten och lämna honom ensam hela dagen lång. Han skall ha minst 2-3 timmars rejäl promenad per dag med inslag av spännande och skojiga aktiviteter.
Nästan obegränsad tålighet mot kylaLapphundens naturliga miljö är den svenska fjällvärden. Lapphunden klarar de allra lägsta temperaturerna som förekommer i dessa trakter, där temperaturerna ofta kan understiga 30 grader Celcius. Lapphunden brukar då ligga ihoprullad med nosen under svansroten och tassarna under sig, och förefaller rentav njuta av kylan.Viktigt är emellertid att tillse Lapphunden håller sig torr och har torrt underlag. Lapphunden brukar ofta gräva en liten grop i snön och låta sig bli översnöad. Den stora fördelen med Lapphunden är att ena natten kan den ligga ute i 20 graders kyla. Andra natten i husses eller mattes varma säng, utan bli berörd av vare sig kyla eller värme.
Svensk Lapphund i utlandetI Finland registrerades enligt uppgift 7 st. av Svensk Lapphund år 2002.
I Slovenien finns en kennel med svenska lapphundar, nämligen Garisden sin bk,a, gar multichampion Raidis Nathalie. I Holland finns minst ett känt exemplar, en multichampion från Raidis Kennel i Boden. De två första hundarna som registrerades på Svenska Kennelklubben var lapphundar. Svensk Lapphund är registrerad som ras från 1944 hos FCI (Fédération Cynologique Internationale) och är där FCI Standard No. 135 (Chien suedois de Laponie, Schwedischer Lapphund (auch Lappenspitz), Swedish Lapphund, Perro Sueco de Laponia). Finsk Lapphund registrerades slutligen som en egen ras. Det finns ytterligare en besläktad ras, nämligen lapsk Vallhund.
|
