Hundars förståelse för ljudsignaler och tecken är nedärvd och är enligt hundexperter universell!Själv kan jag inte busvissla, så jag använder en liten visselpipa av en typ som används av handbollsdomare. Den har ett renare ljud än den traditionella visselpipa som idrottslärare och fotbollsdomare brukar använda som har en lite råare kvillrande ton. Vallhundsförare använder vanligen både visslingar och handtecken. En del hundexperter varnar dock för att använda flera sorters signaler för t ex inkallning, eftersom detta enligt dem är förvirrande för hunden. Andra experter hävdar tvärtom att det är just mångfalden av olika signaler och träningsmetoder som gör träningen och lydnaden mera intressant för hunden som ständigt måste vara på alerten och tolka vad som sker.
Vi använder hur som helst följande:
De som varnar, säger alltså att om man ibland skriker HIT och ibland visslar så är det ingen ordning på torpet. I all dressyr är det självfallet viktigt att vara konsekvent och hålla sig till en sak. Det är dock vår erfarenhet att vår Lihkku fungerar på de tre signalsätten under punkt 1-3. Lapphundar är kända för sin stora envishet, och många lapphundsägare har nog gjort den erfarenheten att visst förstår lapphunden inkallning, oavsett vad signal som sänds, men föredrar att komma när han själv behagar, när han nosat färdigt, avslutat sina olika projekt i terrängen. De flesta djur och även människor reagerar på samma sätt för viss typ av signalForskning har visat att djurs reaktioner på ljudsignaler är medfödda och likartade. Experiment har visat att utnyttjandet av den typen av kommandosignaler också ger snabbare och bättre inlärning hos hundar. Man har också funnit att kameldrivare, hästtränare, vallhundsförare över hela jordklotet, oberoende av varandra i stort sett använder likartade signaler.För vallhundar används för det mesta en lång dalande signal för att sakta farten resp. stanna. En stigande ton för att gå rakt fram, medan signalerna för höger resp. vänster brukar variera hos olika förare. Många anser att hundar inte kan skilja på höger och vänster förrän de uppnåt mer än 10 månaders ålder. Andra anser att hundar i princip inte kan lära sig skilja på höger och vänster, utan går dit man pekar. Otvistigt är dock att upprepade, snabba signaler, eller stigande ton ökar aktiviteten hos djuret, och att en lång, ihållande, dalande signal ger avstannande (lugnande) effekt. Rent neurologiskt kan forskare förklara hur korta upprepade toner påverkar nervcellerna, och varför en lång ton för bäst effekt i början av signalen. Det skulle dock föra för långt att här redogöra för varför det är på det viset.
Eggande resp. lugnande musikDet förefaller också som om det här inte bara gäller däggdjur, utan även oss människor som ju automatiskt börjar stampa takten till "dunka-dunka-musik", eller som dras med av musik med "tryck i" och känner att hela kroppen bara vill dansa.Det är också känt att hjärtaktiviteten ökar om någon lyssnar på pop-musik som har en grundrytm som ligger i fas med dubbla hjärtrytmen. I samband med musikterapeutisk forskning har det också erfarits hur rullstolsbundna gamlingar nästan är på väg upp ur sin rullstol när de hör ett rytmiskt eggande musikstycke etc
Att utnyttja hundens rytmkänsla vid ordergivningHundar reagerar också på rytmer. Den kunskapen är användbar när man skall välja ljudkommandon, Genom att berömma hunden med "bra-bra-bra-bra" smattrande som en kulspruta eggas den till aktivitet, medan långa, långsamt uttalade vokaler som exempelvis "sååååååååå fiiiiiint" har lugnande effekt.
De flesta hundägare vet ju att hunden skall berömmas med ljus, feminin röst och korrigeras med en grov, mörk demonisk röst.
Om matte säger med pipig och förtjust röst - Nu sssska vi ut och åååååka biiiiil !!! så upplevs bilfärden som mycket positiv. Snabba eggande signalerTackan som kallar på sina lamm använder ett repeterande gurglande ljud. Fågelungar skriker med upprepning av samma ljud för att få mat. Vuxna brukar klappa i händerna för att öka aktiviteten hos barn. Själv klappar vi hundägare uppfordrande i händerna när vi vill sätta fart på hunden, och många av oss gör så rent instinktivt utan att ens ha fått lära oss det på en hundkurs.
|
Djurens egna varningarDet sägs att vargmamman påstås smånysa flera gånger när det är fara på färde, och att hon då får valparna att sätta fart och snabbt gömma sig i lyan. Vissa ljud har alltså en förutsägbar effekt på djuret, och i modern hundträning visat det sig att tillämpningen av de här principerna ger snabbare inlärningsresultat. Det är tveklöst så att korta snabba signaler eggar hunden att sätta fart vid inkallningen, och att en lång dalande signal får hunden att STANNA. Upprepade visselsignaler från hundföraren triggar igång flera nervreceptorer hos hunden över en längre tidsperiod, jämfört med en ensam lång visselsignal. Detta är vetenskapliga fakta! Därför uttalar jag alltid kommandot STANNNNN-NA med tydlig betoning på båda stavelserna och ett drar på N-ljudet.
Lihkkus egen anropssignalLihkkus egen anropssignal är bokstaven C i morsekod (lång-kort-lång-kort). Min träningsidé med detta har varit att han snabbt skall urskilja sin egen signal, eftersom det numera vimlar av hundägare i vårt närområde som också använder visselpipa.En allmänt vedertagen standardsignal är två korta duttar med visselpipan, dvs med morsekod . . och den är för Lihkku likvärdigt med kommandot HÄR (dvs komma och hålla sig i närheten av husse), resp. KOM (komma till husse, men utan krav på att placera sig i FOT-läge. Fyra snabba signaler . . . . betyder HIT med språng och placera Dig i FOT-läge. En lång vissling ____________ som avslutas med en liten dutt . betyder STANNN-NNA. När jag någon gång berättar det här för andra hundägare resp. hundtränare, så säger en del "förståsigpåare" säger att "äsch, det spelar ingen roll vilken signal man använder. Det beror ju bara på vad man lärt hunden!" Men faktum är att Inte nog med att det här med signalernas påverkan är vetenskapligt styrkt, så har jag själv erfarit att tillämpningen av principerna om eggande signaler resp. långsamma, avstannande gett mycket bra träningsresultat med vår lapphund. Den allra första gången jag blåste en lång dalande ton, så stannade Lihkku instinktivt, trots att jag aldrig ens hade tränat in detta signalkommando! Detta är för mig bevis nog. En ytterligare signal jag lärt mig från en amerikansk tränare är . - . dit-dah-dit, dvs morsebokstaven R som är en s.k. go-on-signal, dvs säger till hunden fortsätt med det som Du nu håller på med, det är bra, det egentliga berömmet och godiset kommer Du att få när hela arbetet strax är avslutat. Höger eller vänster?Själv gör jag så att jag dirigerar höger resp. vänster med utsträckt arm, särskilt när LIhkku skall leta föremål i terrängen. Jag har lärt honom med handdirigering att leta höger och sedan vänster och gå systematiskt fram i sitt nosande fram mot målet. Jag brukar säga höger resp. vänster i alla lägen när han går åt det hållet, och hoppas att han kommer att lära sig att förstå orden.Visselsignalerna fungerar bästSom jag redan nämnt ovan anser expertisen att man inte bör börja träna en valp att gå åt höger resp. vänster med visselsignaler förrän den verkligen lärt sig skilja på höger och vänster. När det gäller vallningsövningar anses hundar med vallinstinkter träningsmogna först vid 10 månaders ålder.Brukligt är en kort signal= höger; 2 korta signaler = vänster.
VallhundskommandonI vallningssammanhang använder engelsmännen kommandot "come by" för att få hunden att röra sig från klockan 9 till klockan 3 på en tänkt urtavla, dvs från föraren sett från vänster till höger samt "away" för att röra sig från klockan 3 till klockan 9 på den tänkta urtavlan, dvs från föraren sett från höger till vänster. På så sätt slipper hunden och föraren bli förvirrade om vad som är höger eller vänster i förhållanden till vems perspektiv.Måste vi ha en vallhund?Många frågar varför vi tycker det är så viktigt att få hunden att gå före, gå bakom, gå höger, gå vänster, gå fint vid sidan, stanna etc om vi ändå inte skall använda honom som vallhund. Svaret är enkelt. Lihkku lever i en storstad med mycket trafik. Vi vill helst ha honom lös och kunna lita på honom till 100%. Möter vi folk i en trång passage, så bör vi som ekipage ta minsta möjliga utrymme.Att ha 100% pli på sin hund är en nödvändighet, eftersom det finns hundrädda människor, allergiker, hundhatare och allt möjligt i en storstad som vi möter under vår vandring samt sist men inte minst andra hundar som skall passeras.. När vi åker T-bana gäller det också att snabbt som attan hitta rätt vagn, dvs en sådan som är tillåten för hundar etc. Visuella signalerVisuella signaler, dvs handtecken, är mycket bra att använda som förstärkning. Om hunden i vissa lägen inte är uppmärksam på det som sägs, så kanske han åtminstone uppfattar handtecknet. Om han senare i livet skulle råka bli döv (vilket förekommer även bland hundar), så har han redan lärt sig teckenspråk.De som avser att tävla i lydnad är inte så förtjusta i tecken, eftersom man enligt uppgift inte får använda tecken hur som helst. Vi tänker inte tävla med Lihkku, så vi bryr oss inte.
Röstkommando eller tecken?Många hundexperter gör också gällande att det är bättre att lära hunden verbala kommandon, t e x att ge kommandot LIGG enbart med rösten, och att visuella signaler bör införas i ett senare skede. Tanken är att eftersom det är svårare för hunden att uppfatta vårt mänskliga tal, så måste den skärpa sig mera. |
Omedvetet kroppsspråkDet brukar i hundlitteraturen också påpekas att hundföraren - själv omedveten om härom - förstärker sitt röstkommando LIGG genom ett intensivt kroppspråk, kanske lutar hela överkroppen markant framåt. Detta kan leda till att hunden tyvärr vänjer sig vid att inte att lyssna på kommandordet, utan lägger sig endast om den fått båda signalerna, dvs ägarens intensiva bugande plus ordet LIGG: Hundar som påstås kunna räknaSom ett exempel på omedvetet kroppsspråk vill jag nämna fenomenet med hundar som påstås kunna räkna. Åskådarna uppmanas att nämna två slumpmässiga låga tal. Husse säger t ex "Hur mycket blir 2 + 3 ?". Hunden skäller 5 gånger (förekommer också hästar som stampar 5 gånger med foten).Man har i USA gjort vetenskapliga studier av sådana här företeelser vetenskapligt, och videofilmat. Nogranna analyser brukar visa att hundföraren omedvetet visar en knappt märkbar förändring i en ansiktsmuskel, lyfter ett ögonbryn någon bråkdels millimeter etc. Ställer man upp en skärm mellan föraren och hunden, så kan inte hunden längre räkna. Det som i själva verket sker är att husse hänger med i räkningen och tänker, skall hunden klara det här den här gången också? Det finns också s.k. subvokalt tal, dvs att talorganen rör sig omedvetet och mycket svagt, utan att vi människor märker detta när vi ser på en annan människa. Hundar kan uppenbarligen uppfatta sådant här, och detta kan misstolks som att "hundar kan räkna", "hundar kan läsa tankar" etc. I själva verket kanske det bara rör sig om ett mycket fint kroppsspråk som vi människor inte uppfattar lika bra som hunden?
Finstämd kontakt med hundenAndra säger att tvärtom uppnår man bättre kontakt med hunden genom kroppsspråk och visuella signaler. Därigenom nalkas vi hundens eget sätt att kommunicera, dvs med kroppsspråk och visuella signaler, och vi tillfredsställer också kravet på variation som är så viktigt i all träning.Det gäller bara att variera. Ibland teckenspråk, ibland uttalade kommandoord, ibland båda. Själv tränar jag ofta hunden genom att ge kommandot med ryggen vänd mot hunden. Då visar det sig klart och tydligt om den förstått ordern eller ej. Här följer ett axplock av handtecken som jag tagit från olika amerikanska tränare och använder själv:
|
