Världen sedd med Lihkkus egna ögon som liten valp. - Jag är ju faktiskt närmast släkt med vargen i rätt nedstigande led, så ibland är det läge för yla och försöka ropa på andra lapphundar. Men jag är tydligen ensam lappis här på Kungsholmen, tror jag. En lappis bor i Högalid. En annan i Gröndal, och så finns det flera ute i Solna, och ute i Bagarmossen. Men så värst många är vi nog inte här i Stockholm, i varje fall inte särskilt många i min ålder.
 - Gul boll? Jodå, jag kan faktiskt redan apportera bollar och andra föremål och lämna av till Husse, eller Matte, fastän jag fortfarande är så liten.
 - Smyger? Jo, det finns minst 7 vilda harar på Öfvre Kungsholmen i Rålambshovsparken och i Konradsbergsparken. Det är jättekul att spana på dem och jaga dem. Men när husse blåser i sin visselpipa och hojtar HIT, då stoppar jag faktiskt jakten och skyndar mig till Husses sida. Han bjuder ju på godis, Doku eller Eukanuba dietgodis som säljs hos veterinärerna. Förresten; vad är det för mening med att jaga dumma harar. De springer till och med fortare än en lapphund, men redan när jag var 10 veckor sprang jag ifrån husse utan svårigheter. När han visslar och ropar, så kommer jag faktiskt till honom mest för att inte göra honom ledsen! Blev inte bilderna jättebra?Bilderna är tagna av matte med en vanlig enkel kamera och sedan scannade. De är redigerade och retuscherade av en mycket duktig konstnärinna som är specialiserad på bildbehandling på dator och arbetar professionellt med sådant.
|
 - Här ligger jag och filosoferar tillsammans med mina tröstleksaker. Husse och Matte har tillverkat egna leksaker till mig. De leksaker som säljs i affärerna är ju bara en massa smäck av plast som inte håller ett dugg. När man byter från mjölktänder till riktiga tänder måste man ju tugga på allting, och man vill ju inte ha en massa plast och grejs i magen och hamna på operationsbordet. Det är mysigt att ligga och gosa med mjuka leksaker. Raggsockan älskar jag. Den vill jag ofta ha dragkamp med. Bollar kan man ju köpa. Man kan inte ha för många bollar. Jag har två små och en lite större. Ibland spelar jag fotboll med Husse i parken. Det är kul. Jag snodde förresten en riktig Frisbee för ungarna i Rålambshovsparken. Inte en sådan där Frisbee för hundar, utan en riktig en. Jag kunde bara inte låta bli. Den är jätteskojig att leka med. Fotbollen snodde jag också från ungarna. De får väl hålla i sina grejer. Deras problem! Jag älskar att knycka saker. Bättre än att köpa.
 När jag var riktigt liten, fick jag bo i köket första veckorna och då hade de tokstollarna Husse och Matte satt upp en hög masonitskiva, så att jag inte kunde komma in i rummet och titta på TV. Men vaddå. Jag körde med Rambo-stuket. Pang på ba' och stångade ned den där löjliga barriären. Sedan dess ligger jag i vardagsrummet och kollar in naturprogrammen. Hundprogrammen och djursjukhuset är bäst. Eller så spelar jag ett slags roulettespel som heter Dog Spin, där jag med tassen kan snurra igång en skiva som har ett hål och så stannar skivan ovanför ett hål där det ligger godis. Ett annat spel heter Dog Smart, och där lyfter jag upp träklossar och tar fram godis som ligger gömt inunder.
 - Jag älskar att vara ute i parken och leta efter "Dollies" som Husse gömmer på olika ställen ute i terrängen. En "Dolly" är en ihopknuten vit näsduk som det ligger väldoftande godis i. Men jag kan nosa upp precis vad som helst, och var som helst, godisbit, boll, husses handske etc. När jag får kommandot LETA blir jag alldeles exalterad och börjar spåra och frusta och fnysa. Det här med föremålsletning är jag bäst på. Jag tror att jag skulle kunna tänka mig ett framtida jobb som mögelhund, eller varför inte jobba med knarkspan inom Tullverket. Vi lapphundar är bättre på att nosa rätt på saker och ting, än vad många tror. |
Klicka här för att få se bilder av mig som junior (7-11 månader)!
