- ett litet häfte på 27 sidor som kostar 59 kronor, vilket kanske är lite väl dyrköpt kunskap för den som redan funderat i samma banor när det gäller ledarskap och hundfostran. Det här med rätt hundfostran är så skuldbelagt. Vi hundägare blir ofta ifrågasatta om att vi "inte har någon pli på hunden", inte utövar "bra ledarskap"...

De största "ledarskapsexperterna" som jag träffar på mina hundpromenader är sådana som själva har snälla tikar av sådan ras som brukar användas som blindhund eller servicehund, eller små "leksakshundar", typ mops o. dyl. De självutnämnda "ledarskapsexperterna" har i stort sett bara släppt lös hunden på valpstadiet, och har i bästa fall gått någon hundkurs. Sedan har hunden i stort sett fostrat sig själv och i bästa fall även sin ägare. Turligt nog har hunden inte blivit påkörd av någon bil och omkommit, vilket tyvärr ofta händer här i Stockholm med okopplade hundar.

Jag brukar alltid fråga dessa människor: Ledarskap? Hur? På vilket sätt? Ge mig exempel! Då tystnar de. Andra återigen skryter med att de aldrig öppnat en hundbok i hela sitt liv. Det räcker med sunt förnuft, går snacket. Själv är jag tacksam att jag fått lära mig mer än mitt ev. sunda förnuft klarar av, och detta genom att läsa vad erfaret hundfolk skrivit. Man ska inte förakta kunskaper som gått i arv från far till son, kunskaper som bygger på hundpsykologisk forskning m.m.

Barry Eaton säger att många tror att "ledarskap" är lösningen på alla hundproblem, och att alla hundproblem kan skyllas på just "brist på ledarskap". Många hundägare har fått lära sig att de måste dominera sina hundar för att undgå att "hunden tar över chefsrollen i familjen". Barry Eaton har "Diploma in Companion Animal Behaviour of Pet Dog Trainers". Han undervisar också vid "Animal Care College" , där han håller kurser i hundträning, hundbeteende och hundpsykologi.

Många drar paralleller till vargflocken och till hur tiken behandlar sina valpar. Men är detta fakta eller fantasi? frågar Barry Eaton. Är hunden verkligen ute efter att bli chef i familjen? Har den verkligen ett sådant inneboende behov av att "klättra på rangskalan" och dominera sin ägare? Hur giltiga är jämförelserna mellan varg och hund? Är hunden ett flockdjur egentligen? Och vad är alternativet till ledarskapstänkandet?

Hunden tänker inte som en människa. Den har inte samma värderingar som en människa. Hunden ser oss som människor och inte som hundar. Den konkurrerar därför inte med människan om status. I det här lilla häftet sägs det att vi ger hunden mat, vatten, tak över huvudet, mental och fysisk aktivitet, sällskap och skötsel, massage etc, så det finns nog ingen anledning för den att önska sig högre status. Om hunden får nå toppställningen blir den ju ansvarig för hela familjen och måste driva hushållet, tjäna pengar, betala skatt etc.

En hund kan knyta starka band till sin ägare och familj, men den kan aldrig bli en flockmedlem av samma slag i en människoflock. Ledarskapssnacket har uppstått därför att man inte förstått att varg i frihet inte beter sig likadant som hunddjur i fångenskap. Dominans och hackkycklingsordning förekommer inte heller i en vargflock och är inte heller utpräglad hos varg i fångenskap.

Kamp om dominans mellan vargar är sällsynt. Sannolikt har hunden inte alls utvecklats ur vargen utan börjat använda människors avfallsplatser som matkälla. En hund är till syvende och sidst inte en varg. 1980-talet och tidigt 1990-tal är en period då man hjärntvättat hundägare att tro att varje tecken på problembeteende betyder att hunden är dominant. I så gott som alla träningsböcker från den perioden - och i flera böcker än i denna dag - tjatas det om att ägaren måste vara flockens "alfa", för att undvika att hunden tar över "ledarskapet".

---

Avvisa inte en hund när den gör inviter! Den är en fullvärdig familjemedlem. Låt hunden vinna i vissa lekar och dragkamper. Det är tråkigt att alltid vara förloraren. Ingen hund skulle komma på tanken att välta omkull en annan hund, så därför bör man inte syssla med s.k. alfa-rull, säger Barry Eaton. Man bör inte fysiskt underkasta hunden, eller lyfta frambenen från marken, det bara förvirrar hunden, säger Eaton.

Hundens hjärna har evolutionärt förändrats. Den tänker inte längre som en varg, för den är inte en varg. Att en hund försöker ligga i en soffa och blir förbannad om man skuffar ned den, beror snarare på att ingen lärt hunden att göra något annat, och att beteendet blivit förstärkt av något i hundens miljö. Det har inget med dominans att göra. Hundar saknar egentligen förståelse för konceptet ägarskap, men är mycket medvetna om bra resurser som är belönande. Utan riktig träning blir hunden sannolikt bara irriterad på den ägare som försöker ta ifrån den mysiga resurser.

Kör man för hårt med traditionella ledarskapsövningar kan hunden faktiskt bli deprimerad. För en hund är det viktigt med ritualer, t ex att alltid få middag när vinjetten till ett visst programsnutt hörs på teven och i den stilen. Lär ev. hunden klara regler. UPP för att få hoppa upp i soffan, NED för att gå ned från soffan, eller att aldrig gå upp i soffan!

Klara, konsekventa regler. Var rättvis och var tålmodig. För det mesta är det hundägarens eget fel att hunden gjorde fel. Den blev helt enkelt underinstruerad om vad som gäller. Ja, det fanns en hel del nyttiga synpunkter i det där lilla häftet. Mycket att tänka på, tycker jag.