Varför högertrafik? Det ursprungliga och naturliga är faktiskt VÄNSTERTRAFIK över hela jordklotet! De flesta är högerhänta, och i forna tider höll vägfaranden åt vänster vid möte. På så sätt gick det lättare att freda sig med vapen i höger hand. Med fredlig avsikt sträcktes en vapenlös högerhand fram, vilket vi återfinner i nutidens sedvänja att hälsa genom att ta i hand. Höger är rätt och riktigt I många av jordens språk används ordet HÖGER som liktydigt med RÄTT, RIKTIGT, RÄTTRÅDIGT. "Sinister" betyder på latin "vänster" men också "olycksbådande". I många språk säger man också att man gör något "till vänster", om man menar något otillåtet, hemligt, ljusskyggt. Otrohet kallas för "vänsterprassel". Det "vänstras" eller görs "på något vänster". Till häst Normalt sitter man upp till häst från vänster sida, dvs man står närmast vägrenen och inte mitt ute i vägen. Hästkunniga har talat om för mig att det kallas "indianuppsittning" att sitta upp från höger sida. De flesta av oss sitter väl upp på häst eller cykel från vänster sida? Styråran på vikingabåtarna var placerad på höger sida, och sjöfolket kallar än i dag denna sida för "styrbord". Man brukade lägga till vid kaj med skeppets vänstra sida - på svenska "babord" på engelska "port", dvs hamnsidan. Så gott som alla världens opåverkade länder (U-länderna) har vänstertrafik, eftersom det är ett naturligt tillstånd. Kamelkaravanerna i orienten har i alla tider gått i vänstertrafik och kommer att fortsätta med det. Det går nämligen inte att omskola alla kameler till högertrafik. Hunden på vänstra sidan Det naturliga är att hunden följer sin förare gåendes till vänster om denne, och där får hunden aldrig utsättas för obehag! Där är hundens trygghetssida. Hundens plats vid förarens vänstra sida har historiska rötter. [forts. mittenspalten]

[forts. hunden på vänster sida] För säkerhets skull har jägaren hunden på sin vänstra sida, med bössan hängande över sin högra arm och pipan pekande mot marken. På så sätt går hunden trygg om ett skott skulle råka brinna av. Förmodligen höll sig hunden på husses vänstra sida även långt innan det fanns eldvapen. Med hunden på vänster sida, hade husse fritt spelrum att slåss med vapen i höger hand. Om hundens förare var till häst, möttes ekipagen alltid i vänstertrafik av samma skäl - för att ha höger hand fri till strid. Högertrafiken är alltså ett sent påfund. I dansens och kurtisens värld Eskortsidan är till vänster om damen. Varför? Jo, därför att riddarna hade svärdet hängande vid vänster sida. Om riddarens väna mö skulle ha gått på fel sida, så skulle svärdsskidan ha stött emot henne. Det var ju klumpiga doningar av trä och kanske inte så trevligt att få dem dinglande och dunsande mot späda kvinnoben. När riddaren måste försvara sin mö, steg han framåt och ut åt höger; ställde damen bakom sig; drog sitt svärd med fritt spelrum, utan att riskera att komma åt sin kvinna med svärdet. Sällskapsdans och modern tävlingsdans har sina historiska rötter i äldre tids pardanser, där man sakta skred fram, motsols i salen i eskortläge. Redan i det gamla Grekland sprang löparna motsols vid olympiska tävlingar. Det påstås att det hade med skrock att göra, att man ville springa motsols, dvs springa MOT tiden för att bromsa upp tiden och inte MED tiden. Kanske har detta bruk också att göra med det naturliga att hålla till vänster. Det sägs också att om man går vilse i skogen, så kommer man att röra sig mer och mer motsols, även om man försöker gå rakt fram. Damknäpp ning vs. herrknäppning - avd. "onödigt historiskt vetande". Alla har kanske inte har tänkt på att damers knappar på blusar och dräkter sitter annorlunda än på herrars som har knapparna på höger sida och knapphålen på vänster sida. Damer tvärtom. Även blixtlås sitter tvärtom på damers kläder i analogi med placeringen av knappar. Även detta har historiska rötter. Herrarna måste nämligen snabbt kunna knäppa upp rocken med vänster hand för att slåss med vapen i höger hand. [forts. högerspalten]

[forts. Damknäppning / herrknäppning...] Förnäma damer hade en påkläderska som stod framför damen vid påklädandet. Därför är knapparna på damplagg annorlunda placerade. Hur kom vi att köra på fel sida? Under franska revolutionens dagar färdades adeln på vänster sida med häst och vagn (den naturliga vänstertrafiken). Allmogen vande sig att då gå på höger sida för att undvika att bli påkörda, nedstänkta etc av hänsynslösa adelsekipage. Med tiden började även de högre stånden köra på höger sida för att sälla sig till allmogens vanor. Robespierre stadfäste högertrafiken. Med Napoleons erövringskrig spreds högertrafiken till de flesta länder som inlemmades i Napoleons välde. Men andra länder behöll sin vänstertrafik, däribland England och Sverige. År 1938 var Österrike uppdelat i regioner där såväl vänstertrafik som högertrafik förekom. När Hitler anslöt Österrike till Tyskland beordrade han genomgående högertrafik för att få samstämmighet med Tyskland. Detta ledde till stort kaos, men nu hade i stort sett hela Europa övergått till Högertrafik. År 1967 följde Sverige efter som en europaanpassning. Varför går inte alla över till högertrafik? Pakistan har - i likhet med många andra icke-västerländska länder - fortfarande vänstertrafik. Planer har funnits på övergång till högertrafik, men det går som sagt var icke på grund av att kamelerna är vanedjur som hittar sina rutter på egen hand. Man kan inte omskola alla kameler till högertrafik. De flesta kameldrivare sitter och halvslumrar på sin kamel, medan kamelen själv hittar vägen. Man måste alltså behålla vänstertrafiken. Förmodligen är det samma hänsyn som fått råda i de flesta U-länder. På grund av invandringen spred sig högertrafiken till USA från Europa. Men engelsmännen på sin isolerade lilla ö har hela tiden hårdnackat fortsatt med sin vänstertafik. De forna kolonierna har alltid haft vänstertrafik och inte sett någon anledning att ändra, särskilt med hänsyn till att det är det ursprungliga sättet att mötas på. Högertrafiken gäller av traditionellt för alla farkoster - luftfarkoster och flytetyg, under påverkan av den internationellt brukliga högertrafiken. * * * Bill Leksén

Tillbaka till artikelväljaren

---