Till och med den tidigare så populära paragrafläsningen med att hugga tag i skägget och glo hunden i ögonen anses numera hör till onödigt fientliga handlingar. Hundpsykologen kritiserade mig när jag hade kommenderat LIGG och hunden vägrade lägga sig och jag körde med klassikern att sticka in hela min högra arm bakom hundens framtassar och svepa till framåt, så att hunden helt enkelt ramlar ned i liggläge.

Aversivt och bör undvikas, tyckte hon. För att inte tala om att trycka ned hunden med mer eller mindre milt våld. Använder man klicker, så har man lämnat vägen med bestraffningar och negativa grejer.

Men så undrade en hundägarkompis, VARFÖR skall man undvika blanda in aversiva moment i klickertäning?
Jag hade inget bra svar, så jag frågade hundpsykologen igen som svarade:
- Om du blandar in aversiva grejer i någon högre grad, så ändrar du hundens motivation från att jaga fler klick och belöning till att göra det som krävs för att undvika obehaget. Och då jobbar inte hunden längre lika bra.

Aversiv träning är starkare. Obehag kan göra dig illa, rentav skada dig. Det är viktigare att undvika sådant än att få en extra halv Frolic. Hunden slutar jobba och börjar ägna sig åt "överlevnadsstrategier" om hot om obehag kommer in, i alla fall i sådan mängd att hunden upplever det som just något obehagligt. Då tappar hunden lusten att kämpa för belöning.

- Men hur gör man då för att få hunden att lyda? undrade vi båda.

Jag sade ju LIGG och hunden lade sig inte. Tja, det bästa är nog att vänta ut beteendet och att klicka exakt just när hunden hamnat i liggläget och sedan ge en godis. Å andra sidan kräver detta tålamod och att vänta ut hunden. Man måste ha en ängels tålamod och inse att man har mera vett än hunden, särskilt när det gäller att låta bli att dra iväg till en tjusig tik på andra sidan en starkt trafikerad väg.

Jag är ledaren och jag har mera kunskap om trafik än hunden, så därför måste jag ha tålamod och träna den till att inse att det är jag som är ledaren och vet bäst.

Aversivt? Ja, förvisso, men det är ändå effektivt. Förmodligen uppfattar inte hunden det här som någon särskilt fientlig handling. Hundar är ju faktiskt ganska tuffa sinsemellan när de försöker förklara vad som bör göras.

Lihkku är t ex förälskad en Golden Retriever-tik, och när han nosat henne i baken och hon inte vill det, så har hon kört jättehårt med Lihkku, lagt ned honom på marken, och satt sig på honom och bitit ganska rejält i hans pälskrage, i stället för att bjuda på klick och godis. Så snacka om obehagliga metoder!

Men hundspykologen säger att sanningen är nog att man dock bör tänka sig för och inte blanda in aversiva metoder för samma moment i sin träning. Om en nyinköpt valp börjar bita sönder husses dyra skinnjacka, eller käka upp 220-voltkablar och annan utrustning i hemmet, så måste man på något sätt förklara för hunden vad NEJ betyder. Det går tyvärr inte att gulligulla för mycket, i vart fall inte med en envis Svensk Lapphund. Förmodligen har vi gjort mycket rätt med Lihkku också, eftersom han är väluppfostrad vid 4,5 års ålder. Eftersom hundar är olika som individer är det alltid svårt att råda andra vad de skall göra och inte göra.