Lihkku Till Lihkkus huvudsida
Konsten att åka Finlandsfärja med hanhund

Lihkkus Banner


Jag berättade på Lapphundslistan (e-post på Internet) att vi hade tagit färjan över till Finland med vår lille Lihkku på utställning häromsistens och rest med Silja Line, därför att Viking Line hade sin färja i torrdocka för renovering. Viking Line är mera hundpissvänlig. På Silja däck 10 skulle det enligt uppgift finnas en sandlåda med en pinne i som står rakt upp och avsedd för hannar att pinka på. Sådan sandlåda har Lihkku erfarenhet av från Viking Line förra året, men då satte han bara en tass i lådan och stirrade ogillande.

Vi vandrade runt runt på däcket och uppmanade Lihkku med signalordet KISSA! som han fått från valpstadiet och förstår. Motvilligt slog han 10 drillar varje gång. Det fungerade. Men det var förra året ju! På Silja hittade vi ingen låda, och ned till informationen och undrade var i glödröda h-e finns hundens sandlåda? Först blev vi väl mer eller mindre idiotförklarade som inte hade hittat den, men till sist kröp förklaringen fram att "någon förmodligen tagit bort lådan i samband med att vintern var slut och att man glömt ställa dit den på plats...."

Hur som helst, på Silja Symphony finns den här lådan normalt i aktern på däck 10 och UNDER TAK. Båten har nämligen 12 våningsplan. Lihkku vill ju inte pinka när han är under ett tak. Han tror att han är inomhus då, och han är väl ingen katt, heller! På däck 10 fanns inte heller några möjligheter att vandra runt runt runt på däck utomhus. Det är mest hytter runt om där. Vi blev fly förbannade, och gick helt sonika ut på soldäck (däck nr 12). Där gick vi runt runt runt... Men där var rent och fint och nyspolat och liksom kringgärdat med plexiglasskivor, så att Lihkku inte kunde se havet och få den friska sjöbrisen i nosen, och få uppleva sig som utomhus. Vi fick truga och tjata KISSA! Lihkku tittade vädjande. Får man verkligen kissa här? Ja, det är OK Kissa! Publiken stirrade ogillande. Vi brydde oss ej.

Väl hemma igen fick jag en kalasidé för kommande båtresor som jag dryftade med en hundpsykolog, nämligen så här:
Man samlar upp lite hundpiss (gärna den egna hanhundens, vad annat kan man fånga upp?) i en liten flarra för urinprov. Sedan tar man detta hundpiss och stänker lite på några lämpliga pelare så kommer hunden garanterat att gå dit och nosa och pinka. Mycket bra idé, tyckte hundpsykologen. Fungerar bergsäkert. Smart! Så frågade jag i Lapphundsmötet. Hur samla upp kisset? Är man snabb med ett handfat, kastrull eller bäcken, när hunden lyfter på benet?

Jag minns att vi tog urinprov på förra lappisen på sin tid, och det var ett jagande. Vi svor så att det osade ute på prärien, men på något sätt fångade vi upp några droppar i en kastrull och bar hem i triumf. Har mötet någon idé, frågade jag? En dam i Finland svarade att "man tar en bastuskopa...." Men vi har ingen sauna eller bastuskopa här på Kungsholmen mitt i storstan. Soppslev duger visst också?

Damen i Finland skrev: Tag en trasa och när hund pinkat på en stolpe hemma, gnid in trasan och få den riktigt pissig. Förvara i plastpåse. Sedan, på båten, när hunden inte ser på, gnugga pisstrasan mot lämpliga stolpar och papperskorgar o dyl. Garanterat att hunden blir intresserad av att pinka på ställen där man gnidigt med trasan. Matte rynkade på näsan åt detta utmärkta förslag, och sade ogillande jag vääääägrar.... Men jag tänkte att nästa gång vi skall åka färja, så kommer jag att smuggla med en nedpissad trasa i en plastpåse och inte fråga om lov. Jag och Lihkku har funnit att man inte skall fråga matte för mycket i onödan.

Lihkkus numera hundpiss-intresserade husse.

* * *
Bill Leksén

Lihkkus specialbanner
Tillbaka till Lihkkus huvudsida


Copyright © Bill Leksén
-- Uppdaterad: 2006-03-04